Pressetik

När jag i veckan satte mig för att läsa atiklarna från DN och Sydsvenskan trodde jag att svaret var enkelt. Jag har länge varit skeptiskt till tidningar och andra medier som publicerar för mycket information. Har ofta tyckt att man exploaterat offer, gärningsmän och andra iblandade i syfte att sälja lösnummer. Så det var med det i bakhuvudet som jag började fundera kring vad som är allmänhetens intresse, rätt och fel.



I Malmö-fallet som tas upp i radioprogrammet "Medierna" sätts verkligen frågan under lupen. En man har blivit mördad och de misstänka är två unga män inte ens fyllda 18 år. Offret levde som öppet homosexuell och de gärningsmännen är båda aktiva i sin församling och i sin tro. Vad ska man publicera? Det finns många faktorer att ta hänsyn till. Gärningsmännens ålder, det faktum att polisen ännu inte hade gjort några direkta kopplingar till ev hatbrott. Frågan är också känslig ur ett samhällsperspektiv. Att det uppstår diskussion kring hatbrott är positivt men det är inte skäl nog att utnyttja både offer och de misstänka. Utifrån de etiska spelreglerna skulle jag, om jag varit ansvriga utgivare, valt att vara ganska restriktiv. Det är svårt att bortse ifrån att killarnas religiösa bakgrund kan ha varit en av faktorerna som ledde fram till mordet. Därför bör man ta upp det men inte sätta det som en central del av artikeln. Utan presentera det mer som en av de teorier polisen arbetar utifrån. Det samma gäller naturligtvis offrets sexuella läggning. Jag tror att publiceringen av namn eller andra identifieringsuppgifter kan göra mer skada än gott i det här fallet. Det gäller att hitta en balans mellan de olika punkterna i de etiska spelreglerna. Punkt 1 där man säger att media ska erbjuda läsaren en korrekt och allsidig nyhetsförmedling. Punkt 15 där man tar upp namnpublicering ch påpekar att man ska vara försiktig och noga överväga konsekvenserna. Ligger det verkligen i allmänhetens intresse att veta vilka de inblandade är. Nej, inte i detta fallet anser jag. Genom att publicera alltför detaljerade uppgifter skulle inte bara de misstänka skadas utan också deras anhöriga. Särskilt i ett skede av utredningen då man ännu inte gjort några gripanden.



Vad som ligger i allmänhetens intresse avgör väl egentligen av allmänheten. Jag kan förstå hur Stig Hadenius tänker då han säger att namnpublicering kan bidra till att brottslingar åker fast eller inte faller tillbaka i kriminalitet. Men att påstå som han gör att det skyddar allmänheten tycker jag är naivt. Det är möjligt att en viss form av kriminalitet försvinner men det dyker genast former. Kriminella, ligor eller enskilda skulle bara jobba ännu hårdare för att inte upptäckas. Se på länder där man redan nu publicerar namn och bild tidigt och utan säkra bevis. De har inte lägre kriminalitet än något annat land. Jag håller också med om det som sägs i "Medierna" om medias roll. Journalister ska inte ägna sig åt att döma utan åt att granska. Det är vad som ligger i allmänhetens intresse.

Jag tror att det, i en diskussion som denna, är lätt att fastna i en populistisk fälla. Den värld vi lever i är full av krig mot terror, krig mot droger krig mot än det ena än det andra. Människan behöver fasta punkter. Jag tror vi har ett behov av att kategorisera, stoppa in andra i ett bestämt fack. Inte bara andra männsikor utan företeelser i livet runt oss. Vi behöver ha en förklaring för att kunna begripa och fortsätta våra liv. Det är lite som att sova med lampan tänd. När man skriver att männen hade religiösa motiv för att mörda mannen i Malmö är det enklare att förstå. Och enklare att distanisera sig ifrån det så man kan fortsätta sin vardag. Skulle man publicera namn och bild på misstänka gärningsmän, offer eller vittnen tror jag att man skulle vagga in människor i en falsk trygghet.

De etiska ställningstaganden man ställs inför avgörs av vilken sorts nyhet man vill förmedla. Och det kommer fortsätta vara upp till varje tillfälle och varje ansvarig utgivare. Det är en balansgång mellan olika intressen. Jag tycker första punkten i de etiska spelreglerna fångar essensen bra: "Massmedienas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling"